2007 - ett år som alla andra?
Nej, inget år är ett annat likt. Allt som händer under året som kommer är okänt innan dess - hur planerat och inkänt det än är eller tycks vara.
Man kan ha ett rutinjobb, ett inrutat och i förväg känt arbete nästan in i detalj. Men inne i mig är hela tiden en händelsekedja som inget har med schema eller planering att göra. Jag och Du kan inte veta ena dagen vad vikommer att uppleva, känna och tänka nästa dag. Därför kallas morgondagen okänd och den gångna dagen förbi, med eller utan speciellt minnesintryck av den. Har Du sett bonaden och ordspråket?: "Gårdagen är förbi, morgondagen har Du ej sett. Idag hjälper Herren." Det är så på kornet som det verkligen är för alla individer, de må vara aldrig så rigida, akribiska, kalenderbitande eller förutseende. Tänk om de människor som var passagerare på Titanic resp Estonia kunde haft en aning om vad som skulle hända med fartyg och passagerare. Nej, den människa finns inte, som kan vara helt säker på hur allt går - att allt går bra.
Man har en stark tro på materien, materialen och de specialister som är till för oss i såväl sjukvård, politik och kommunikationer - bussförare, taxiförare...att TVn inte ska explodera, brand inte utbryta i huset där man bor, men framförallt har man den tilltro till sig själv, som är nödvändig för att man ska kunna köra bra i trafiken och i första hand lita på sig själv och i andra hand tro gott om alla andra - inget får hända... Vad det gångna året beträffar, har jag vare sig anledning, förmåga eller lust att beskriva vad som hänt för världen och samhällets minsta formation. Jag liksom enbart är och känner glädje och/eller olust i det som sker, medan allmänt kända eller omtalade saker faller i anakronistisk ordning i mitt minne - just på grund av att väsentligheten i mitt liv inte är vad som händer andra, utan vad som händer mig och de mina. Det är inte själviskhet, utan omsorg om den egna själen. Ett med åren försämrat minne hjälper mig därvidlag.
För min egen del kommer Jesus att spela större roll än nånsin hittills i mitt liv. Jag är av olika omständigheter tillbakahållen att förkunna Honom och Hans evangelium som jag vill och ville, men Hans vilja vilar och arbetar jag i och genom.
Ande och liv är just vad människorna behöver mer än hittills. Utan att gå in på s k dekadens och sekularisering, säger jag att Jesus är så närvarande i allt och hos dem som tyr sig till Honom, att försoningen är nära var och en av oss. Han känner oss helt och är med sin gudsande hos alla - vet allt, kan allt och förstår allt.
Min och min partners förhoppning är att de som besöker oss, läser oss och som träffas av Jesu kärlek, ska få den sköna återstod av livet som gemenskap med Jesus/Gud betyder och ha en himmelsk tillvaro att vänta sig i evigheten; utan känslor, nerver och tårar, utan problem : bara att VARA och VETA; resten är fördolt för oss, men det livet ska ligga högt över det liv vi lever som människor. Lev med Jesus! Det är det Han vill. Det är det Du har erbjudits; det är det som ger inre trygghet och frid här - och salighet i livet efter döden.Lennart