som en
fågel
med skadad vinge
driver jag allt snävare
in emot mitten
där allting
en gång började
*
då behövs inga vingar
då är man
sin egen andes slinga
stigande
upp i den himmelska
termiken
svävande lätt
i evighetens
horisontlösa landskap
medfödd längtan
och de inre ropen
efter mening
var första stigningen
mot Guds kärleks rike
min skadade vinge
tar Han hand om
och sista färden
blir under Hans
utbredda änglafamn
han lyfter mig
andeolivdikt15: En
flik av himlen