skuggorna
bjuder ut sina suddiga
mörka efterapningar
av allt skapat
förföljer mig
när jag går
står korta på dagen
och långa på kvällen
på morgonen
har de övertaget
över ljuset
men äts sakta undan
så fälten och
de övergivna torgen
blir ljusa och bjudande
för mig är skuggspelet
också i min själ
och det finns alltid
mörka konturer runt
de ljusa bilderna
jordiskt typiskt
i himmelen
är äntligen
skuggorna borta
medan jag själv
är hemma
andeolivdikt26: Ingenstans