| går barfota i
gräset längst ut på näset där havet ger mig våta tångdofter och ångan efter dagens värme går som dimspråk över vattnets krusiga läseboksfolie *** jag lever i sommarens eget innehåll spelar en viktig roll min egen begränsade tid på jorden *** jag tar snart sista steget i gräset lämnar näset för hemflykt mellan vatten o dimma *** mitt på havet vill jag se alla dimmor lyfta se horisontens livrem omsluta allt som i sista stund tillhör mig *** sen lyfter vi Jesus |
andeolivdikt9: Du är vår Herre