budskap idag!?
Ur Matteusevangeliet:
Bergspredikan (kap 5-7): SALIGPRISNINGARNA (5:3-11)
5:3 "Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket"
Hur förstår jag det idag?
Saliga - inte nu, utan som kommer att få sin salighet i himmelen - de som är öppna och tomma på sig själva och tar emot av Gud. Tomheten fylls inte av egen stolthet, självtillräcklighet eller egenkärlek, utan av det goda som kommer av Gud och från människor som har den goda anden: dem tillhör himmelriket - där får de sin salighet. Där är budskapet det samma idag, bara vi förstår orden.
5:4 "Saliga de som sörjer, de skall bliva tröstade."
Hur förstår jag det idag?
Saliga kommer de att bli som inte stänger till om sig själva inför eget eller andras lidande, utan både kan ge och ta emot tröst, visa empati och omsorg, vara andra till hjälp och själva få hjälp och tröst. Det hör till den kristna andan att inte sluta sig inne i en oåtkomlig kokong och bara leva i sin egen värld.
5:5 " Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet."
Hur förstår jag det idag?
Salighet kan man inte få njuta i himmelens härlighet om man levt ett liv i egen högfärd o stolthet, i rigiditet och oförståelse för att andra kan ha mera rätt än en själv. Att inte erkänna misstag och kunna be om ursäkt och /eller förlåtelse. Ödmjukhet är idag ett ord som används betydligt oftare än under tidiga 1900-talet och före det. Det gäller inom yrkeslivet - inte minst för myndigheter och bestämmande , karriärister och strebers - att kunna släppa fram de "mindres" åsikter och kunnanden och erkänna sig vara "bara vanliga människor". Det är inte att lägga ned sin "stridsyxa", som argumentör eller kritiker, inte heller att sluta kämpa inom idrotten när det tar emot. Ödmjukhet ska förstås som ett positivt och glädjebefrämjande ord, en betydelsefull egenskap om man vill av livet formas som ett ler och vara anpassningsbar. I det kristna livet är det tyvärr inte alls bättre än inom det s k sekulariserade - man finner mycken maktkamp i ledningar och en hel del fiendskap mellan enskilda o rörelser som alla vill nå samma mål - himmelen. Förståelse och ödmjukhet - ekumenik, samarbete och allt i den vägen leder "hem".
5:6 " Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade."
Hur förstår jag det idag?
De som vill ta emot av den andliga "födan" för att nå in i lärjungaskap med Jesus och känna sig välsignade av Gud, de får också svar genom bön och tillvändhet till Guds röst. Salighet väntar dem i himmelen.
5:7 " Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet."
Hur förstår jag det idag?
Att vara barmhärtig är inte något man anstränger sig till, inget yrke, ingen påtagen uppgift. Barmhärtighet är något så enkelt som att bemöta den som lider med hjälp, tröst, stöd och helst bön. Man är inte barmhärtig för att få barmhärtighet i lön av Gud , som ger oss konsekvenser av det liv vi för. Nej barmhärtighet är en naturlig tillgång/egenskap hos dem som kan älska sin nästa som sig själv och ge utan att förvänta sig belöning. Ändå möter Gud oss med barmhärtighet i sin bedömning. Hamnar vi själva i svår sjukdom och svåra livssituationer är Gud/Jesus beredd att utse människor att ge lindring, hjälp och stöd. Kan den som en gång bemötts med barmhärtighet själv ge tillbaka är lyckan fullständig. Har Du mött någon verkligt barmhärtig människa och sedan tyckt illa om henne? Nej, det är otänkbart.
5:8 " Saliga de renhjärtade, de skall se Gud."
Hur förstår jag det idag?
Hur vet man vad renhjärtenhet är? I detta måste man tänka på mottot "Tänk med hjärtat" dvs känslan och vad du har för avsikter med dina riktade tankar: är det att göra ont? Nej. Är det att vara likgiltig? Nej. Är det att vara snäll? Räcker inte. Är det att vara fin av sig och hålla på sin integritet? Nej.
Det är att vara kalibrerad med Jesu hjärta, att tänka i så god kristen anda som möjligt, vilket innebär en mänsklig medkänsla och kärlek som aldrig ger ditt eget hjärta en utstrålning av ovilja, agg eller avighet. Dessutom att alltid ha för ögonen att vilja behaga Gud genom att göra så som man känner att samvetet/just hjärtat vill i god mening.
En renhjärtad känner aldrig hat, är aldrig en falsk eller osann människa utan griper alla tillfällen att lysa Guds ljus över allt och alla.
5:9 "Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner."
Hur förstår jag det idag?
Gud är inte våldets, ondskans eller krigens Gud. Han är fridsamheten. han är den som enbart vill gott. I skapelsen är även ondskan med, för att livet på jorden inte ska vara ett paradis och rena slätmarken. Paradiset väntar i livet därpå. Uppamma inte till ondska, onda tankar, oginhet, eller osämja - det ställer bara själen emot Gud som är kärleken. Håll fred med de du lever samman med och tig om det som är ont långt ifrån Dig. Det onda som är nära möter Du med försök att förstå, hjälpa och omvända. Fred (frid) är vad vi alla vill ha. Gud har gett oss friheten att välja våra vägar. Väljer Du fredens väg, blir Du inte bara omtyckt, Du kan i himmelen mötas med Guds kärlek och en evighet i frid/fred.
5:10 "Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket."
Hur förstår jag det idag?
Ingen vill vara förföljd. Man kan ha åsikter om huruvida det är klokt att vara Guds utsände och gå fram som en "ångvält". Det straffar sig, eftersom människorna omkring aldrig kan tåla sånt. Men vi har exempel: Jesus själv, som förföljdes för sin från fariseism och judisk tro avvikande budskap. Han förföljdes och blev till slut korsfäst. Han fick dock enligt Guds uppdrag fram det budskap som likt ett frö skulle gro och ge kommande generationer annan syn på vad det gällde att vara kristen och vara Guds barn, Bl a förföljdes Jesus av Saul(us) från Tarsus, som Jesus mötte efter sin död i en bländande upplevelse i Damaskus, varefter Saul(us) blev slagen med fysisk (eller troligen psykisk) blindhet och måste ha en tid på sig att förstå¨vad denne Jesus ville honom. Han blev sen när han fick sin rätta syn på allt, den första och mest betydande aposteln/förkunnaren i kristen historia. Naturligtvis var han utvald av Gud - fick därmed himmelriket. De som inte är speciellt utvalda har att följa sina hjärtans vägledning och lära sig lita på och förstå vilket som är Guds röst. Tro på Gud så blir din själ frälst! Så är själva grundbudskapet. Blir man förföljd för sin tro, men vidhåller den, står himmelens port öppen.
5:11 " Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull." 5:12 "Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid."
Hur förstår jag det idag?
Visserligen känns det i förstone svårt att ta till sig detta. Varför ska man lida för att vara Jesu lärjunge, då och i vår tid? Finns det anledning till det? Vad Jesus menar är ändå giltigt idag: Om Du tar Jesus som Din älskade Fader och följer Honom helt, kan det innebära hån, förakt och förföljelse alltjämt in i vår tid. Men det gäller även i andra religioner och deras aktiva levnadssätt. Det som ändå alltid varit det mest ömtåliga har att som civiliserad modern och tänkande människa erkänna Jesus som sin ledstjärna. På Jesu tid och länge länge efteråt har människor både korsfästs och på annat sätt tagits av daga för sin tros skull. Det som följer av det kallas martyrskap och det är inte martyrskapet i sig som Jesus förespråkar, utan det är att i sin tro och kärlek till Gud så helt överlämna sig och gå Hans ärenden att man tar vilken skymf, vilka glåpord, vilken förföljelse som helst, ja t o m kan gå i döden för sin tro.
Jesus/Gud är inte sadist. Det är då en självklarhet. Han är Kärlek. Men ondskan finns och måste bekämpas med Guds mildhet, med den rustning Paulus talar om: andens svärd, vilket är en ickemateriell ljusets kamp mot mörkret. Ska nånsin jorden få fred o frid är det bara Guds kärlek och livet i Jesus Kristus som hjälper och leder rätt.
Det är ändå gott att konstatera att t ex i Sverige o USA intresset för Jesus och Hans lära och tron på den uppståndne har ökat och att det ligger en kristen trend i vindarna nu: man ska ha ett gott förhållande till Jesus. Att sen satanister och andra motståndare skramlar med sina vapen är helt enligt de profetior som givits angående den sista tiden.
Salig blir alltså den som inte faller under det världsligt onda, utan konsekvent följer sin Herre Jesus Kristus.
Så skall ni be
Matt. 6:9-15"Vår fader, du som är i himlen, Låt ditt namn bli helgat. Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. Ge oss idag vårt bröd för dagen som kommer. Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. Och utsätt oss inte för prövning, utan rädda oss från det onda."
Hur förstår jag det idag?
Skrivningen är en del moderniserad, men den gamla klassiska Fader Vår har - enligt den kända tröghetslagen ändå kommit tillbaka väldigt mycket i våra kyrkor. Det är den som lyder: "Fader vår, som är i himmelen. Helgat varde ditt namn, tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i hmmelen, så ock på jorden. Förlåt oss våra skulder, såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro. Och inled oss icke i frestelse utan fräls oss ifrån ondo. I Faderns, Sonens och Den helige andes namn. Amen"
Det som varit en liten stötesten är just i den gamla versionen att det står Inled oss icke i frestelse. Skulle Gud som är kärleken o godheten också vara Frestaren, som ju också kallas Satan (djävulen)? Där är det i nya versionen helt i överensstämmelse med vad jag o de flesta tror: Gud prövar och vet vad vi tål, men Han överskrider aldrig gränser och gör oss inte illa. Han prövar oss för att göra oss starka och känna och förstå att Hans vilja gäller, när vi lagt våra liv i Hans.
Sen är frågan förlåter vi "dem oss skyldiga äro" på samma sätt som GudJesus) förlåter oss. Han förlåter oss, men upprepar vi våra synder medvetet och "rider på" att han förlåter, så ligger vi illa till. Utvecklingen måste vara att ju mer vi känner att Gud förlåter oss o gör oss fria, desto mera benägna ska vi vara att förlåta våra ovänner, eller sådana som gjort oss illa, medvetet eller omedvetet; såvida de ber om den. Annars är vi inte förpliktigade. Visserligen kan man förlåta i sitt hjärta, genom att glömma, men själva handlingen, säga: jag förlåter Dig fast Du inte ber mig - det är för mycket och det menar inte Jesus i denna bön.
Skatter i himlen
Matt. 6:19-21: "Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara."
Hur förstår jag det idag?
Vad betyder det att ha stor förmögenhet, att ha tillgångar utöver det vanliga, att ha ett bekymmersfritt ekonomiskt liv - om man inte samtidigt låter Gud styra sitt liv, älskar Honom och är osjälvisk och opretentiös? Platt intet. Det enda som kan ge fullständig harmoni är att i sitt hjärta ha Jesus och i sin själ ha himmelens rikedom att se fram emot. Inget annat gäller. Visst måste man klara av livet och det som är här, men man måste inte ha ett överflöd som ger en falsk trygghet och kanske viss makt. Krascher är vanliga i börs-världen och en rik man har sin glädje i pengar och ser inte Gud - han är sig själv nog. Har Du Jesus i Ditt hjärta, har Du den skatt som ger det eviga livets saliga fröjder - ljusår över den trygghet man kan få på jorden. Älska Gud, tro på Din Jesus och Du har skatter som ingen kan ta ifrån Dig.
Kroppens lampa är ögat
Matt. 6:22-23: " Kroppens lampa är ögat. Om ditt öga är ogrumlat får hela din själ ljus, men om ditt öga är fördärvat blir det mörkt i hela din kropp. Om nu ljuset inom dig är mörker, hur djupt blir då inte mörkret."
Hur förstår jag det idag?
Kan Du se allt på det sätt som betyder: rent, klart, utan förbehåll o invändningar, utan att blunda för något, utan att borträkna den gudomliga ledningen i ditt liv, vet hela du hur du ska handla vara verka och bete dig?! Detta är ett idealtillstånd som ligger utanför psykologins och geneteikens område och enbart har med frälsning, rening och gudomlig ledning att göra. Har man inte den hjälpen grumlas hela ens liv av det som gör ont och förför och leder vilse. Allt dämpar grundljuset och ger till slut bara en bortglömd tanke om att det skulle funnits en annan väg. Jag anser inte att detta bibelställe pekar på depression utan på en miss i fråga om ljussättning i livet.
Gud och mammon
Matt. 6:24: " Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud om mammon."
Hur förstår jag det idag?
Mammon är ett namn för penningbegär, makt, egoism och kallsinnigt liv utan Gud. Har man givit sig helt åt att förtjäna pengar och stapla dem mot "månen" och sen dö med den förlusten, så har man inte Gud med sig och kan aldrig få den salighet Han kan erbjuda. Visst är det skönt att ha pengar så det räcker, men detta är frågan om överdriftighet, om gnidenhet och om att ha det så bra på jorden som möjligt - inga tankar om vad själen kan behöva. Jf gärna med Jesu samtal med den rike ynglingen: Ge bort allt Du äger och kom sen till mig och lev ett andligt gott liv. Finns ingenting i materialismens värld som går att behålla efter döden. Men är man Guds barn o lever för Honom har man allt.
Gör er inga bekymmer
Matt. 6:25-34: " Därför säger jag er: bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Är inte livet mer än födan och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar, de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men er himmelske fader föder dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sina bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som i dag finns till och i morgon stoppas i ugnen, skall han då inte ha kläder åt er, ni trossvaga? Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först han rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga."
Hur förstår jag det idag?
Detta är ett skönt lyriskt och väl talande bevis på att Gud ser till att om vi litar på Honom så har och får vi det vi behöver. Han menar inte korslagda armar eller icke-planering, Han menar att vi ska ha vår förtröstan och tillit till och i Honom. Ju mera man släpper in Guds ande i sig och har den som sin ledare, desto mera handlar man rätt och spontant riktigt. Växter o djur har inget att säga till om eller sätta emot. Människan kan det och hon är väldigt bra på att ta på sig tunga ansvar och oro och bekymmer för det som annars är självgående och naturligt. Jesus vill med detta vackra tal mena: Du oroar Dig i onödan. Allt löser sig - bara Du litar på mig och tar allting som det genom mig kommer. Han är den ende som verkligen vet vad var o en av oss behöver, vart vi är på väg, vilka hinder som finns och vad det resulterar i. Får Han då leda och styra oss, blir allting en gudomlig, men ändå mänsklig lösning, som för den troende är naturlig och inte ens ett under.
I detta stycke ligger litet underförstått också att vi inte ska snobba till oss utan vara naturliga. Ha det som vardag och helgdag bjuder och inte rusa runt för att glänsa. Alla har vi från början och när vi är som Gud skapat oss o med de kläder vi trivs i en naturlig utstrålning, kanske lika lockande och skön som blommans på marken och fågelns under himmelens tak.
Mera från Bibeln: Vaksamhet Förtröstan