dagensord 7  Index  Dagens ord 1 Dagens ord 2  Dagens ord 3  Dagens ord 4  Dagens ord 5 Dagens ord 6

Dagens ord

29 februari 2008

Målet för min resa

Målet för min livsresa finns inte i den materiella världen.
Himlen är mitt mål. Min själs kompass är så inställd. Kraften
som håller nålen i kompasshuset rätt är Guds ande, som ger mig styrkan och
uthålligheten i tron. Han har lagt ut vägen, en krokig och delvis svårframkomlig,
men andens fötter känner den, genom mörker, tvivel och frestelser.
Jag är på väg. Eftersom Jesus är med mig hela vägen hem, kan jag
aldrig misströsta eller förlora hoppet. Trons och bönens väg leder mig
över sista krönet till evighetens ängar och min Faders hus.

Lennart
 

28 februari 2008

Levande skrift

”Bibeln bär budskapet om hur Gud uppenbarar sig genom historiens växlingar.
Bibelns ord är ett tilltal. Den som hör eller läser en bibeltext kan drabbas
av upplevelsen: det här gäller mig och mitt liv, det här är
Guds ord rakt in i min situation. Det är kristen tro att Gud
genom sin ande ger orden liv, så att de väcker och förnyar tron.”

ur ”Befrielsen” – stora boken om kristen tro
 

27 februari 2008

Den stora tryggheten

Du är alltid när mig, Herre. Du är här vid min sida
när jag arbetar, när jag vilar, när jag sover. Du hör
när jag ropar, när jag talar, när jag viskar,
när jag tiger och när jag tänker. Du vet allt.
När allt verkar hopplöst – då är du närmast. I det största lidandet,
just där är du. Jag tackar dig, Herre, för att du icke
glömmer mig. Tack, Herre, för din eviga trofasthet.

D Ovenberg-Norrby
 

26 februari 2008

Ett enda ord

Gud, ditt evangelium har jag läst som en läxa i skolan.
Jag har lyssnat till det i kyrkan som till tomma formler.
Gör ett enda av dina ord levande för mig, som en smak på tungan,
ett ting att gripa tag i.
Så vill jag börja med det ordet och gå vidare i din välsignelse.

Britt G Hallqvist
 

25 februari 2008

Villig till tjänst

Käre Gud, gör mig redo och villig att
låta mig begagnas så som du vill, även om ditt
sätt att göra det förefaller mig både förbryllande
och obekvämt. Endast de verktyg som används
blir följsamma och tjänliga: Herre, använd mig!
Låt krafter och övriga gåvor växa så att de räcker
till. Mitt perspektiv är så kort. Ditt är oändligt.
Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden.

G. Ekelin
ur Att bedja idag
 

24 februari 2008

Porten till glädje

”En människa som uttrycker sin glädje i bön, i luttrad
tacksamhet över livet, kan få uppleva att glädjen djupnar
och blir något mer och något annat än en snabb ilning.
Den som sörjer och bär fram sin förtvivlan i bön kan få
känna att bördorna lättar. Det kan ljusna. Till sist kommer en trygg
visshet om närvaron av honom, som går osynlig vid vår sida.
I sorgens mörker skymtar trösten: det finns någon som delar.
Han har gått vägen genom smärtan och är porten till glädje.”

Ur ”Befrielsen” – stora boken om kristen tro

 

23 februari 2008

Lovsång

”Mörkret mig hotar, men än ser jag klart,
o Gud, vad ditt ljus är underbart!”

Einar Rimmerfors
 

22 februari 2008

Sår

”Det vacklande självförtroendet kommer från sår som
behöver läkas, inte synd som behöver förlåtelse.”…
”En stor utmaning i idealmänniskornas falska värld är
att möta och tillåta svagheten (inte förlåta den!).
Mångas erfarenhet visar att nya källor till kraft och
upprättelse öppnar sig för oss då – men först då.
De källorna porlar inom varje människa.”

ur ”Befrielsen” – stora boken om kristen tro
 

21 februari 2008

Mörker till ljus

”En gång var ni mörker, men i Herren har ni blivit ljus.
Lev som ljusets barn – ljuset bär frukt överallt
där det finns godhet, rättfärdighet och
sanning – tänk på vad Herren vill ha.”

Efesierbrevet 5: 8-10
 

20 februari 2008

Jesus går på vattnet

”Sedan befallde han sina lärjungar att
stiga i båten och fara i förväg
över till Betsaida, medan han själv
skickade hem folket. När han hade skilts från dem,
gick han upp på berget för att be.
På kvällen var båten mitt ute på sjön,
och han var ensam kvar på land.
Han såg hur de slet vid årorna
därför att de hade motvind. Strax före gryningen
kom han till dem, gående på vattnet,
och han var på väg förbi dem. När de fick se
honom gå på vattnet, trodde de att det var
en vålnad, och de skrek till, för alla såg de
honom och blev förskräckta. Men han
talade genast till dem, och vinden lade sig.
Men de blev utom sig av häpnad, för de hade
inte förstått något av detta med bröden,
utan de var förstockade.”

Markusevangeliet 6: 45-52

Detta under, liksom det med utspisningen av
bröd och fisk, hade alltså lärjungarna inte förstått.
Eftersom Jesus vid båda tillfällena var en
fysisk person och det han gjorde samtidigt var
gudomligt, och det visste de, var själva undrens karaktär
sådana att det inte gick att fatta.
(Lägg f ö märke till att Markus inte nämner något om
att Petrus ville möta Jesus på vattnet och försökte
göra det men började sjunka.) I min hemstad fanns
när jag var barn en man, troende kristen,
som uppfylld av anden trodde sig kunna
gå på vatten och också gick ut helt frankt,
med publik på kajen. Han sjönk direkt,
men kunde simma, som väl var.
Jag har funderat på inte bara dessa två under,
utan också Emmausvandringen och himmelsfärden,
samt när Jesus efter sin död visade sig för
lärjungarna i synagogan efter att ha kommit
genom en låst dörr.
Min egen tro är att i samtliga dessa fall har Gud
lagt in synen/upplevelsen i lärjungarnas ögon/hjärna
så att de sett precis det Gud ville och hört det Gud ville.
Det fanns alltid människor i närheten som inte alls såg det samma.
Det är inte undret som blir mindre av att uppfatta det så,
det är att tron växer – jag kan känna och se
ett förklaringens ljus över mycket som är oförklarligt,
om det är så Gud har gjort.
Märk väl: detta är skilt från det vi kallar helbrägdagörelse,
där Gud gör andens läkande arbete direkt i den
det gäller och ofta visande sin kraft genom andra
människors händer (jf Ananias besök hos Saulus/Paulus,
som han lade händerna på i den stund Gud
förlöste honom från en tids blindhet)

Några tankar morgonen 19 februari 2008
Lennart
 

19 februari 2008

Mod att möta det nya

Gode Gud, låt oss inte strax förkasta det
som vi inte begriper. Ge oss mod att möta
det nya, tålamod att söka fatta det främmande
och visdom att ta emot det goda som kan
finnas där vi minst väntat det.
Hjälp oss att vörda all god vilja och
ärlig strävan.Och om vi avvisar en människas åsikter,
bevara oss då från att visa bort henne själv.

W. Penn
 

18 februari 2008

Evig, helig och skapande

”I Bibeln råder det aldrig någon tvekan om
att Gud – och endast Gud – är evig,
helig och skapande. Den onda makten,
hur vi än ser den och vad vi än kallar den,
kommer alltid i andra hand. Ondskan kan aldrig
skapa nytt eller bygga upp, den kan bara bryta ner
det som redan finns av förtroende, kärlek, tro och liv.”

ur
Befrielsen – stora boken om kristen tro
 

17 februari 2008

Tro och otro

Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig
utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig,
han ser honom som har sänt mig.
Jag är ljuset som har kommit hit i världen
för att ingen som tror på mig skall bli kvar i mörkret.
Om någon hör mina ord men inte tar vara på dem,
så dömer inte jag honom, ty jag har inte kommit
för att döma världen utan för att rädda världen.
Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord,
han har mött sin domare: det ord jag har talat
skall döma honom på den sista dagen.
Ty jag har inte talat av mig själv, utan Fadern
som har sänt mig har befallt mig vad jag skall säga
och vad jag ska tala. Och jag vet att hans befallning ger evigt liv.
När jag talar talar jag så som Fadern har lärt mig."

Joh. 12 44-50

16 februari 2008

Du överger mig inte

Gud, till dig ropar jag. I mig är det mörkt,
men hos dig är ljuset. Jag är ensam,
men du överger mig inte. Jag är modstulen
och försagd, men hos dig är hjälpen.
Jag är orolig, men hos dig är vilan.
Jag blir bitter och otålig, men hos dig är tålamodet.
Jag förstår inte dina vägar, men du vet vägen
för mig. Åt din närhet överlämnar jag mig, Gud,
mitt ljus, min hjälp, min vila, min trygghet, mitt tålamod.

D Bonhoeffer

15 februari 2008

Gud vet bäst

Tro inte att du kan utmana Gud i tanke att du
känner dig själv bättre än Han gör. Han vet utsidan
och insidan, kan din tungas tal innan den sagt något,
vet dina händers verk och dina avsikter både akut
och på sikt. Finns ingen möjlighet att övertrumfa Honom,
den allsmäktige med all kunskap och vishet,
med all samlad kärlek och omsorg. Bed därför inte
för vinnings skull eller för att få mänsklig rättvisa,
när endast gudomlig finns. Hans nåd är oändlig.
Hans tålamod (långmodighet) är ingen egenskap –
det är Hans fullhet och absoluta kännedom om allt och alla
om dig och mig.

Se Psaltaren 139: 1-5:
”Herre, du utrannsakar mig och känner mig.
Vare sig jag sitter eller står, vet du det.
Du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Vare sig jag går eller ligger, utforskar du det,
och med alla mina vägar är du förtrogen.
Ty förrän ett ord är på min tunga,
se så känner du, Herre, det till fullo.”

Lennart
 

14 februari 2008

Tystnad – och svar

”Gud svarar ibland på bön på ett sätt som vi inte
väntar oss. Vi ser kanske inte bönens betydelse,
förrän långt senare. De små underverken uppdagas inte alltid.
En människa blir inte alltid frisk, trots uppriktiga
böner och förböner. Det händer att människor dör,
till synes alldeles för tidigt, trots förböner.
Äktenskap upplöses, trots ärliga böner om
trofasthet och sammanhållning. Lidande
tycks inte alltid få någon lindring, förböner till trots.
Ibland ser det ut som om Gud är den store tigaren.
Bön är inte ett sätt att slippa enklare undan.
Att be sig igenom svårigheter är snarare en väg
mot vissheten att någon finns med i själva
smärtans brännpunkt. Någon som själv har varit där
och lovat vara med.
Besvikelse över att inte få bönesvar
på det sätt vi väntar oss kräver både bön och arbete,
för att vi ska komma igenom och finna vägen
som bär tillbaka till tron och glädjen.
Mitt under väntetiden, i sökandet efter svar och mening,
kan vi i bönen plötsligt erfara att Gud kommer oss till mötes.”…
”När Gud svarar på våra böner på ett sätt som vi upplever
som bönhörelse, föds lovsången och tacksamheten.
Ur tacksamhetens jubel stiger också ny glädje
över sådant som vi kanske inte tänkt på att tacka för,
sådant som vi kanske upplevt som självklarheter,
men som plötsligt lyser som strålande bevis
på Guds nåd. Det är mångas erfarenhet att tacksamhet
och lovsång också är ett sätt att be, när allting ser svart ut.
Lovsången blir ett förhållningssätt, och vi ber
i en sorts tillitens förtroendefulla trots; vi vägrar
sluta hoppas på Guds rike, trots att nuet är tomt på glädje och ljus…”

(citatdelen i …-stycket i mitten står att läsa i Dagens ord 8 februari, nedan)

ur
”Befrielsen” – stora boken om kristen tro
 

13 februari 2008

För att Gud har sagt det

Endast detta återstår mig: att lita på ditt löfte,
tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp.
Du har uppfyllt natten med din närvaro,
gjort min ångest till din ångest, min ensamhet
till din ensamhet, mitt rop till ditt rop.
Jag tror det, inte därför att det känns så,
utan för att du har sagt det.

O Hartman
 

12 februari 2008

Skuld och förlåtelse

Att känna skuld och veta med sig att man är skyldig
och bör söka förlåtelse, är att hos den eller de man har,
på ett för samvetet nu kännbart sätt skadat, lägga fram
sin medvetenhet om skuld och sin sorg över att man gjort illa,
förklara att man vill sona sin skuld och få förlåtelse.
Man känner behov av befrielse.
I stora boken om kristen tro, Befrielsen, står det bl a:
”Det är viktigt att sätta ord på bördan som tynger.
Lika omistligt är det att få höra orden om förlåtelse uttalas.
Att förlåta är inte att släta över, att säga: Tänk inte
på saken. För att kunna förlåta måste man verkligen
se förbrytelsen och samtidigt markera vänskapen,
samhörigheten och kärleken.
För att därefter gå vidare tillsammans.”

Lennart
 

11 februari 2008

Jesus lever

 Att Jesus lever är sanning. Om Han inte gjorde det skulle
Han inte tala till mig. Men det gör Han.
Ord av kärlek, ord att sprida, ord att gömma.
Han inte bara talar. Han handlar, i och genom mig.
Hemligheten i Hans andes liv i mig
är just den del av Hans närvaro, jag för den mänskliga
trovärdighetens skull inte kan yppa.
 

Lennart

10 februari 2008

Kristus i mig

…men jag lever,
fast inte längre jag själv,
det är Kristus som lever i mig.
Så långt jag ännu lever här i världen,
lever jag i tron på Guds son,
som har älskat mig
och offrat sig för mig.

Galaterbrevet 2:20
 

9 februari 2008

Hoppet sviker inte

Och hoppet sviker oss inte,
ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan
genom att han har gett oss
den heliga anden.

Romarbrevet 5:5
 

8 februari 2008

Bön i Jesu namn

”Be, så skall ni få”, sa Jesus. Men när bönen
används som redskap för den egoistiska viljan,
då öppnas inga dörrar. I stället kan ensamheten
och ångesten tillta i styrka. Frågorna samlas:
Varför får jag inget svar? Varför tiger Gud?
Och i den oron och ångesten står frestaren färdig
med svaret: Gud kan inte svara, för han finns inte!
Dörrarna stängs, och tron måste kämpa för sitt liv.
Jesus kunde, mitt i dödsångesten i Getsemane,
till sist be att Guds vilja skulle ske.
På samma sätt är en bön i Jesu namn till sist
alltid en bön om att Guds vilja ska bli
synlig i våra egna liv, mitt i världen.

hämtat från
”Befrielsen – stora boken om kristen tro”
 

7 februari 2008

Vid resa

Herre, vi stå nu inför en resa. Vi tackar dig för vissheten,
att hur vi än förflyttar oss, rör vi oss i dig. Vart vi än reser,
är du vårt mål, nu och alltid. Tack för ditt ord,
att du är förtrogen med alla våra vägar. Också denna resa
känner du till. Vi beder dig, Gud, håll din skyddande hand
över dem som skall färdas. Var deras osynlige följeslagare.
Och Herre, vi som nu skiljs åt, låt oss åter få se varandra och få tacka dig.

Gunnar Edman
 

6 februari 2008

Prisa din Gud

Som sådden förnimmer Guds välbehag
i fattig och stenig mull,
så prisa din Gud, du min kropp idag
för vägens och bördornas skull.
För kraften och viljan, för stegets svikt,
för klara och stränga bud,
för jordisk gärning och jordisk plikt,
jag tackar dig, himlarnas Gud.

Svensk psalm 458:1
B.E. Nyström
 

5 februari 2008

Gud, bo i min tystnad!

Liksom jag tror att Guds ande bor i var och en
av oss och kan verka genom oss,
sedan vår viljespärr öppnats och vi sagt Ja till
både in- och utspråk från Honom, ber jag
att Gud ska bo i min tystnad, i den jag
nödvändigt måste ha under livet och den som
blir efter min död. Följande är ett citat
från ”Befrielsen” – stora boken om kristen tro:
” Om jag ber att Gud ska bo i mej och med
sin ande verka i mej, så får jag tro att det sker,
utan att jag måste producera ord eller
mumla besvärjelser, som bara uttrycker
min rädsla. Det som i kristen tro skiljer Guds ord
från andra ord är makten att skapa och förlösa.
Och det är ord som väntar på svar. Mitt fria svar inifrån
mig själv. Hela denna process förutsätter en tystnad,
där jag blir till. En sorts sabbat.”

Lennart
 

4 februari 2008

I Hans famn

I Hans famn får vi vila efter
möda och slit. När livsdagen är
över och natten tar oss för gott
är resan till evighetsfamnen
över. Vi är där. Vår andes heliga hemvist
hos Gud.

Lennart

3 februari 2008

Gud söker oss

Jesus, i sin ställning som regerande vid Faderns högra sida,
har sin ande hos oss för jämnan. Den vägen har Han kunskap
om oss, vilken överlappar allt av tillfälligheter,
tankar vi inte velat ha, saker vi inte velat göra men gjort,
samt allt som varit gott i handling tanke och ord.
Det är så Han söker oss.
Det är så Han alltid finns när vi söker Honom –
det är i ett gudomligt för var och en av oss anpassat mönster
Han alltid finns där. Ingen av oss kan riktigt nå Gud –
ingen av oss kan heller undgå Gud.
Där ligger både allsmäktigheten, nåden och kärleken.

Lennart

2 februari 2008

Jesus, Guds son

Mannen Jesus - han som bara kan riktigt kännas igen
som den Messias han var, kunde kallas Guds son
och vara helt intagen av Gud, som på det viset
steg ned till människorna i ett för andligheten kritiskt läge.
Jag känner det som om Jesus igen vill besöka oss
och inte minst i Norden. Om Han gör det anonymt
och "osedd" så sker det dock inte ogjort eller omärkligt.
Han kan än idag ge läkedom, frälsning och balsam för de lidande.
Så upplever jag honom.

Lennart

1 februari 2008

Anden är livgivaren

”Anden är livgivaren. Andevinden uträttar med sin energi
Guds skapargärning i världen. Anden leder människors
fantasi, tankar och handlingar. All skapelse,
som hela tiden pågår, är ett arbete som utförs av
och med den heliga Anden. Att bruka jorden, att tillverka
nyttiga ting i industrin, att bygga upp byar och städer,
att forma vackra ting och miljöer, att bringa ordning
i kaotiska sammanhang – i allt gott skaparverk finns Anden.” …
”Anden åstadkommer det ovanliga i det alltför vanliga,
det möjliga i det alltför omöjliga.
Andens vind river ner murar och förflyttar berg.”

ur
Befrielsen – stora boken om kristen tro