tillbaka till Index
29 november 2007
Natthimmelen
Ensam jag skrider fram på min bana.
Längre och längre sträcker sig vägen.
Ack, uti fjärran döljes mitt mål!
Dagen sig sänker, nattlig blir rymden.
Snart blott de eviga stjärnor jag ser.
Men jag ej klagar flyende dagen.
Ej mig förfärar stundande natten.
Ty av den kärlek, som går genom världen,
föll ock en strimma in i min själ.
Erik Gustaf Geijer (1783-1847)
28 november 2007
Fyrarnas sång
Det står fyra åttakantiga blinkande fyrar
utsatta på strategiska platser,
varnande för faror.
En i varje väderstreck.
Ruelsens rimfrost av hembryggt sorgevin,
sjunger Fiskgökaekens sånger om gamla
tider, invid Björkliden.
Vägledd, flyger JAS 39 över Tärnö.
Gripen av en sidovind av lockelser,
navigerar kaptenen till strid.
Yrvaken och bländad av vägvisarna kammar
drottningen sitt silkeslena hår, svallande
över sin vackra ryggtavla.
Drottningen med sin stolta nacke, lyssnar
till de varnande ljusen och bjuder
att stiga på och ta plats
på det himmelska tåget.
Britt Gustavsson
27 november 2007
En evighet
I evigheten som var,
innan jag blev till,
visste Du redan
allt som är.
Du väntade redan på
den rätta stunden
den rätta dagen
och den kom.
Då kallade Du mig.
Jag hörde din röst.
Du sa mitt namn
drog mig till dig.
Nu är jag så trygg
Du hjälper mig
och leder mig,
min herde.
Nåderik och god.
Kärlekens Gud.
Vår bäste vän,
Du är ljuset.
Emilie
26 november 2007
Daggljus - dagljus
daggljus dagljus dagrar
och droppars lyster
är för den närskådande
en upplevelse
av skapelsens under
du ger dem i gräs
frukter och hud
i levande prismor
av naturens lysande
skönhet
du ger oss en vink
vi sällan tänker på
att allt som glimmar lyser och dagras
är verket av din sol och din kärlek
du är vår lysande dräkt
på horisontiska avstånd
och ibland fattar vi ingenting
men nu är det skönt att veta
att du är den som gjort allt
underhåller allt
ger allting sitt rätta värde
ger oss våra kamper
och förlösningar
löser kramper
och överösningar
av livets stress och oseende
vi älskar dig
Lennart
25 november 2007
Jordevandring
Det första steget är svårt att ta,
det sista är tungt att gå.
Alla livets steg dessemellan
tänker vi knappast på.
Slentrian och rutin är vår arvedel då
vilket tydligen bara är bra.
Ty de första stegen är svåra att gå
och de sista är tunga att ta.
Alf Henrikson
23 november 2007
Grundtoner
övertoner och undertoner
hör du i mitt tal
men min osynliga
stämgaffel
har en grundton
som ger mitt jag
ett igenkännande
detta är
jag
i min skrift
finns samma grundton
man hör den surra
med sina
inskjutna och avskjutna satser
i min alldeles egna
språkbehandling
i mina bilder
samma grundavsikt
och behov av
gyllene snitt
chatteringar
och spänningar
*
du har en ljus grundton
som lätt kan vika sig
i vågor av lust gråt och skratt
dina undertoner
och övertoner
har spännvidd
och livlighet
så är du
också i din kärlek
den är fast
men har mjukhetens
sårbarhet
och lustens
skummande vågor
och rullningar
du skrattar
som en överraskad miljonvinnare
din givmildhet
vänder vågornas
glädje
Lennart
22 november 2007
En gång blir allting
stilla
En gång blir allting stilla,
en gång får allting ro.
Ej något skall förvilla
min själ på kvällens bro.
Ej skall jag se tillbaka,
ej heller framåt än,
allt minne är och vaka
och liv och död min vän.
Pär Lagerkvist
21 november 2007
Varje stjärna
Varje stjärna som glimmar
talar om att Jesus lever,
visar att Han ser oss
och vill oss väl.
Hjärtat hör orden
de tysta kärleksord
Han viskar så ömt.
Emilie
20 november 2007
Snäckans sång
Båten för oss in i en tunnel, med
väggar av ädelstenar, på Italiens Sarno.
Snäckor susar föraningar som ligger
nerbäddade i den stekheta sanden.
Mammutar badar sin ulliga päls
och kokosmjölken bidar i sitt hölje.
Farkosten varpas av långa armar och
skytteln väver vägen till ett förlöst hjärta.
Förankras i grönt genomskinligt vatten
där havets läckerheter beskådas bland koraller
och koraler lyfts upp mot skyn.
Britt Gustavsson
19 november 2007
…och jag är övertygad om
att han som har
börjat ett gott verk hos er också skall fullborda det… Fil. 1:6
du är den du är
ingen vill eller kan
ändra på det
jag lever
i något gott påbörjat
i något gott fortsatt
och i ett hopp om
att det kommer att
fullbordas
tiden är ond
det ger skuggor i själen
marken är ojämn
och känslig är hälen
men vandra med dig
vill jag alltid
på grusig dolorosaväg
genom glädjens allé
ut på ängar
där jag finner ro
i din ande
vill jag bo
Lennart
18 november 2007
Landet som icke är
Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit -
vägen till landet som icke är.
I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: jag är den du älskar och alltid
skall älska.
Edith Södergran (1892-1923)
17 november 2007
En broder mer
Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.
Stig Dagerman
ur Dikter att minnas, antologi 1989
16 november 2007
så sa Paulus:
att jag sprider evangeliet
är inget att vara stolt över
jag är ju tvungen till det
om jag gör det av eget val
har jag lön att vänta
gör jag det för att jag måste
utför jag bara ett uppdrag
***
Paulus gjorde sig till slav för alla
för att vinna så många som möjligt
***
jag
är gjord till fånge
i Kristi anda
för att åtgärda
det Gud måste
använda just mig till
***
i Jesus själv
är min hamn
mitt ankare
mitt fäste
och min grund
***
jag sa JA
till att sprida kärlek
till att ge Din kraft
genom min svaghet
jag sa JA
***
jag väntar bättre tider
medan jag lider
tiden lider minst
för den är bara ett påhitt
***
Herre
när blir jag helad
när blir jag helgad
när blir jag helglad
i Ditt eget namn
lever jag
och
dör jag
Lennart
15 november 2007
Visången
Nu är det bara du och jag.
Världen stänger vi ute och
lever i verkligheten.
Vi har älskat varann, redan före
begynnelsen.
I intim kontakt med Dig, känns
allting tryggt och stilla.
Du tillfredsställer alla mina behov.
Det är då det stora händer!!!
Nu är det bara du och jag!
Låter tystnaden tala och sjunger
ursprungets tungotal om
Kärlekens liv.
Nu är det bara du och jag
min Gud.
Det är Helg.
Britt Gustavsson
14 november 2007
vet du inte att hamnen
har de skönaste
vaggorna
de lindrigaste plågorna
vet du inte
att slussar är till för att
lyfta dig högre
o högre
o högre
tills du äntligen är i nivå med
den stilla flytande ån
och jäms med den mänskliga
trafiken
den du kan njuta
och vara stilla i
om du har Jesu trygghet
Lennart
13 november 2007
Ur den största smärta
Ur den största smärta
som vi orkat bära
som vi orkat mista
skall vår största ömhet växa
varmast
såsom ur den svarta
myllan där allt höstens
döda gräs förbrändes
vårens gräs skall växa
ljusast.
Ebba Lindqvist
12 november 2007
På allt smalare vägar skall du
nötas.
I allt trängre portar skall du slipas.
Tills du glider som en fin skimrande tråd
genom den stora enkelhetens nålsöga.
Din kropp är knutig och dubbel
av lögn och förställning.
Processen är plågsam på många sätt
och du är föremål
för mycken omild behandling.
Men håller bara garnet
tills du skälver lätt och smal
i den stora enkelhetens nålsöga:
på andra sidan ligger en ny värld
och det nakna ljusets oförvägna äventyr.
Olle Svensson
ur Dikter i urval, 1963
11 november 2007
Hjärtats text
Ditt förstånds text
kan göras omintet.
Men djupast i dig
klingar de ord
som ingen
inte ens du själv
kan bringa till tystnad:
ditt hjärtas
Sten Hagliden
(ur Kvällsordat 1976)
10 november 2007
Om lugn är lycka, är jag
lyckligt lugn.
Är tidens största gåva frid,
stor är min rikedom på tid
och helst när natten sjunker tung
och molnomgärdad över heden,
där fåglar ruvar i fördolda reden,
då, då är tiden djup och vänlig,
oändligt mild och trofast
- men mest vänlig.
Ragnar Eklund
(ur När det skymmer 1979)
9 november 3007
jag skall göra en resa
i tiden
förbi mitt slut
för att se din himmel
där skall jag vara
i väntan på domen
om evigt liv
eller evig död
det eviga livet
i paradiset
till detta livet
längtar jag nu
jag skall göra en resa
i tiden...
Ulla
8 november 2007
ur
Kantat
Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt kan ej av tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evigheten till.
Gå fram, du mänsklighet:
var glad, var tröst,
ty du bär evigheten i ditt bröst.
Viktor Rydberg
7 november 2007
Var inte rädd för mörkret
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.
I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.
Erik Blomberg
6 november 2007
Vi är små...
När jag väntar mig något, sträcker jag mig emot Gud
när jag tror att något särskilt ska ske, tackar jag honom
när jag vet att det skall ske som jag väntar på,
höjer jag blicken och tackar min Far,
för han känner mig och han har omsorg.
Han vet vad jag behöver och han är inte sen att svara.
När du behöver någon och något utanför dig själv,
är han den rätte att gå till, för han älskar dig och oss alla.
Vi är små, men han är stor.
Maria
5 november 2007
Det är vackrast när det
skymmer
Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.
Allt är ömhet, allt är smekt av händer,
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.
Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra -
ensam, utan spår.
Pär Lagerkvist
2 november 2007
Inte ens -
Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sidan
och det tycker jag nog blir trist.
Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit -
Men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit.
Nils Ferlin
1 november 2007
alla dessa stygn
fogade tätt samman
broderi i
hardangersöm
avklippta trådar
gallerverk och hålsöm
så är bården klar
att beskådas, beundras
alla dessa dagar
i en aldrig sinande ström
mitt liv som en video
ständigt pågående
upptrampade stigar
glädjefyllda ögonblick
mörka sjok
handlingsförlamning och
tomhet
ett broderi
av dagar och år
att beskådas, förundras
kan min video bli godkänd
Ulla