tillbaka till Index
Dagens dikt 1 Dagens dikt 2 Dagens dikt 3
31 december 2007
Mina slutna ögon
Sluter mina ögon och ser sanningen
i vitögat, melerad som marmor.
Vyer passerar. Gungande karusell,
ger föraning, av ödesdigert fall.
Orgelns pipor alarmerar stjärnehagel
över jorden.
Förlista av lamslagna fötter.
Med slutna ögon andas jag doften av kaprifol.
Vinden smeker varsamt min hud.
Med kisande ögon ser jag kohagen skön och
hästar betande vid tjärnen.
Famnar guld ur en fontän och vaskar
drömmar ur källan, kärleksfylld till brädden.
Med öppnade ögon ser jag klockstapeln.
Klockorna klämtar.
Allting Är nytt.
Britt Gustavsson
30 december 2007
Hjärtat
Hjärtat skall gro av drömmar,
annars är hjärtat armt.
Liv, ge oss regn som strömmar.
Liv, ge oss sol och varmt.
Så blir det ax om sider,
och med ett tack till allt
gå vi mot skördetider,
vemod och vinterkallt.
Bo Bergman
(1869-1967)
ur "Dikter att minnas" antologi 1989
29 december 2007
Du går icke ensam
Om bland tusen stjärnor
någon enda ser på dig,
tro på den stjärnans mening,
tro hennes ögas glans.
Du går icke ensam.
Stjärnan har tusen vänner;
alla på dig de skåda,
skåda för hennes skull.
Lycklig du är och säll.
Himlen dig har i kväll.
Carl Jonas Love Almqvist
(1793-1866)
28 december 2007
När minnena jagar mig
När minnena jagar mig
tar jag min tillflykt till dig.
Du skriver inga journaler.
Hos dig finns inga arbetsbetyg.
Det foto du har av mig
sitter inte i ett kontrollregister.
Nej, jag vet i djupet av mitt hjärta
att du bär det någonstans i en varm ficka
och visar det med glädje för var och en
som vill öppna ögonen och se:
det här är min älskade son,
min utvalda dotter,
som jag bär dag och natt
genom försoningens bergspass.
Ylva Eggehorn
ur "Hjärtats knytnävsslag"1980
27 december 2007
Frostklingans sång
Frosten stryker sin gnistrande pensel,
med flödande glitter, över gräs
och träd.
Solen lyser över sovande vatten
där marelden dansar runt,
en kort minut.
Strålarna flödar över isiga segel,
under tusenstjärnornas
himmel.
Ljuset från skeppets lanternor jagar
mörkret på flykt.
Tre förståndiga män utstrålar ljus,
med styrkan ur Fridens Stjärna,
över barnet.
Snöstjärnorna faller stilla dansande
över sommarfröernas vila.
Britt Gustavsson
26 december 2007
Storm
Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning.
Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasarna mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över trädet.
Tomas Tranströmer
25 december 2007
Stillhet
Dina ivrigt trevande händer
ledde dig alltid fel.
Först när du lärde dig stillhet
kom dig allt till del.
Först när din hörsel den spända
äntligen slappades av -
hörde du det fjärran
bruset av hav.
Först när ditt sökande ändar
och mörkret betäcker din stig -
där överväldigar, bländar
sanningen dig.
Bertil Gedda
ur antologin "Dikter att minnas"
24 december 2007
Julen är här
Stjärnorna, faller i natten nu,
himlarna sänker sig,
ner över jorden.
Och när stjärnans bloss,
tänder sitt ljus hos oss,
brinner en låga klar,
i hela norden.
Julen är här,
och lyser frid på jorden.
Glädjen är stor -
i ett barns klara ögon bor den.
Julen är här,
i våra mörka länder.
Kom låt oss ta varandras händer,
när julen är här.
Och jag vill,
tända en stjärna till,
den som har frusit och gått vill i världen.
För den som inte finns hos oss,
tänder vi nu ett bloss.
brinner en låga klar:
Kom hit, här är den.
Julen är här,
och lyser frid på jorden.
Glädjen är stor -
i ett barns klara ögon bor den.
Julen är här,
i våra mörka länder.
Kom låt oss ta varandras händer,
när julen är här.
Ge oss av den frid som rår,
i stjärnornas förunderliga hem.
Led oss på den väg vi går,
så att vi hittar hem till den.
Julen är här,
och lyser frid på jorden.
Glädjen är stor -
i ett barns klara ögon bor den.
Julen är här,
i våra mörka länder.
Kom låt oss ta varandras händer,
när julen är här.
Sölve Rydell
23 december 2007
Livets skimmer
Som en regnbåge
anar vi det.
Som vågor av ljus
pulserar det.
Som skiftande toner
anas melodin.
Den som bara Gud
har noterna till.
Emilie
22 decermber 2007
Villosången
Skönheten klär sig i fulhetens skrud.
Döljs av inaktivitetens omslag.
Utesluts och överlever mirakulöst
eldens förtärande tungor.
Två fåglar strider över strand och hav.
Plötsligt klargörs budskapet i Friheten.
Källans rena vatten släcker elden
och sköljer bort slöjan.
Den vackraste av fåglar, som ingen
hittills sett, svävar nu ensam
på sina vingar
i Frihetens tavla.
Britt Gustavsson
21 december 2007
Människors möte
Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.
Giva om vägen besked,
därpå skiljas i fred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.
Hjalmar Gullberg
20 december 2007
I rörelse
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa den är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Karin Boye
19 december 2007
Vi människor
Vi, som mötas några korta stunder,
barn av samma jord och samma under,
på vår levnads stormomflutna näs!
Skulle känslolöst vi gå och kalla?
Samma ensamhet oss väntar alla,
samma sorgsna sus på gravens gräs.
Verner von Heidenstam
(ur antologin Dikter att minnas 1989)
18 december 2007
Inför Dig...
Inför Dig Gud
kommer jag var dag,
vet att Du känner mig
så som ingen annan gör.
Inför dig Fader
känner jag mig lugn.
Vet att Du ser på mig
med din kärleks ögon.
Inför Dig Jesus
böjer jag mig ner.
Mitt hjärta det skälver
och sjunger en lovsång.
Vid dina fötter
väntar jag stilla,
tills stunden är inne,
då Du öppnar porten.
Emilie
17 december 2007
Vilosången
Fjärilstulpanen i purpur fin,
lånad ur blygsam
snäcka
skänker solen sin hyllning
med sin flamberande
charm.
Slutna ögonlock vilar i ro
med nedslagna fransar,
skuggande kinderna.
Klockorna klämtar i blått
och manar vankelmodig
att skynda ta språnget.
Hemföra källvatten, upplåta
för kärleken
och överlåta kusligheterna
på Gud.
Britt Gustavsson
16 december 2007
Kärleken lämnar aldrig djupa sår
Kärleken kommer och kärleken går.
Alltså: det var inte kärlek.
För kärleken stannar, ger inga sår.
Kärleken kommer, kärleken går,
Men riktig kärlek stannar genom alla år.
Glädjen i livet är inte kärlek som går.
Kärleken är aldrig missunnsam och självisk
Kärleken är aldrig stolt eller svag
Kärleken är brinnande och givande,
Den tar aldrig
och lämnar inte djupa sår!
*Maria*
15 december 2007
förunderliga glädje
som bara finns
inom mig
förunderliga kärlek
som bara fylls
inom mig
förunderliga tid
som bara är
inom mig
nuets glädje
nuets kärlek
nuets tid
öppna dina händer
mot himmelen
känn Guds kärlek
strömma ner
fylla dina händer
din kropp
din sfär
rummet
alltet
evigheten
förunderliga glädje
förunderliga kärlek
förunderliga tid
Ulla
14 december 2007
Läkedomens visa
Kom hit du arbetande kvinna.
Kom hit du ensamme man.
Jag ska lära Er lyssna till vågen
och lägga upp snäckor på strand.
Kom hit du tvivlande ungdom.
Kom hit du tynande barn.
Jag ska lära Er krama varandra
och torka tårar med len hand.
Kom hit du vingbrutne diktare
Kom hit du missnöjde son.
Jag ska stärka vingarnas sår
och locka dig till hjärtligt skratt.
Kom hit du darrhänte gamling.
Kom hit du gäckade dotter.
Jag ska räcka dig min egen hand.
och lära dig begråta din bitterhet.
Kom till mig säger Gud
Britt Gustavsson
13 december 2007
Advent
Vinden susar i advent,
och vårt första ljus blir tänt.
Barn som har det svårt i världen,
Gud, bevara dem på färden!
Mörkret tätnar i advent,
och vårt andra ljus blir tänt.
Gud bevara dem som gråter.
Låt dem le och leka åter!
Kölden biter i advent,
och vårt tredje ljus blir tänt.
Gud bevara alla frusna.
Ge dem värme, låt det ljusna!
Julen nalkas i advent,
och vårt fjärde ljus blir tänt.
På Guds lille son vi tänker,
när de fyra ljusen blänker.
Britt G. Hallqvist
12 december 2007
bakom mörker och grå tristess
ses stjärnans
gyllene kaskader
strö silver över undret
så bortom
men så nära
i tiden
och i rummet
bakom mörker och grå tristess
hör silverflöjtens
spröda klang
och glädjens ljusa sång
Ulla
11 december 2007
Ändå var nätternas gång
Skogarna värkte
med knakande leder i kölden.
Milorna ångade
tålmodigt länge
och krympte till kol
under stybben.
Medan jag natt efter natt
tjärblosslyste mig
sotig stig till dem
i de väldiga mörkren.
Markernas enda
tecken på liv
var ekorrens bråda
trioler i snön
och skogsmusens
prickade blindskrift.
Och ändå var nätternas gång
under rykande tjärvedsfackla
så varm av nära liv -
så tung av levande närhet.
Olle Svensson
ur Dikter i urval 1963
10 december 2007
Vinterskrudens sång
Hela världen har klätt sig i vinterskrud!
Klä dig i framtidstro som hettar
Änglar visar upp akrobatik i vitt
Med värmande vantar på händerna.
Hela världen har klätt sig i vinterskrud!
En bok ligger uppslagen på ett bord.
I fotoskenlampans ljus, vad står däri?
Jo det vackraste som finns på vår jord.
Hela världen har klätt sig i vinterskrud!
I bokens slut finns det tomma blad
Där står det skrivet om lanternorna
som visar vägens toner i livet.
Hela världen är klädd i vinterskrud!
En kärlekens locksång är gömd däri
Som ger hjärtat glädje i symfoni.
Om jungfrun kan du läsa däruti.
Hela världen har klätt sig i vinterskrud!
På stjärnbaneret kan du klinka runt
i väntan på den knoppande våren
fäst din blick på
Kärleksskålen.
Britt Gustavsson
9 december 2007
8 december 2007
…och jag är övertygad om att han
som har börjat ett gott verk hos er
också skall fullborda det…
Fil. 1:6
du är den du är
ingen vill eller kan
ändra på det
jag lever
i något gott påbörjat
i något gott fortsatt
och i ett hopp om
att det kommer att
fullbordas
tiden är ond
det ger skuggor i själen
marken är ojämn
och känslig är hälen
men vandra med dig
vill jag alltid
på grusig dolorosaväg
genom glädjens allé
ut på ängar
där jag finner ro
i din ande
vill jag bo
Lennart
7 december 2007
Gitarrspelet
Solen står högt runt ekvatorns ring
och när du sjunger till din gitarr,
hettar det till i hjärtat mitt.
Tårar strilar och jag vänder mig bort.
Du blir glad, över min respons.
Kärleken speglar sig i ögonen.
Som klister dras vi till varandra
och fingrarna talar på strängarna.
Hjärtat bultar och höjer pulsen.
Gitarrens språk är lättare än ord.
Att lyssna, höra och förnimma.
Musiken förutan, hur pratar man då?
När gitarren slutat sitt musicerande
är orden onödiga liksom musiken.
I tystnaden hörs det inre spelet.
Britt Gustavsson
6 december 2007
Två
Mänskligheten
är ett annat ord
för gruppensamhet.
En människa
gör ingen sommar.
Men två
gör vintern mindre kall.
Bertil Pettersson
ur antologin "Dikter att minnas"
5 december 2007
en vision - en drömsyn
såg vilda vågor brytas
stiga mot himlen
stanna bli stilla
allt blev tyst
doft av rosor
kom med vinden
som en aning om frid
Emilie
ur nyutgivna "En pärla i hans hand"
4 december 2007
Vidga dig bröst
det känns trångt
i bröstet
får mitt hjärta rum där
generna
formaterade
hjärtat
vrång vidd
ström spridd
som gnistor
i mitt förmak
flimra flimra
som en stjärna
eller implodera
som en sol
i den stund jag dör
drabbas några
utav
sorgens skuggor
jag är ledsen för det
nu
men känner inget
då
*
livsrummet har
konstiga tapeter
ibland ser jag bara fan
på väggen
jag vill se Jesus
hur hjärtat än beter sig
oroligt
eller lugnt
jag vill se Jesus
här
och i himmelen
vidga dig bröst
så Jesus får rum
Lennart
3 december 2007
Såningsvisan
Likt den himmelska säden, strös gnistregn
av stjärnestoft ut över himmelssfären.
Slår rot och finner fäste på stark grund i
Friheten ovan molnen, i flygkabinen över
Vingåker.
I tidig kväll, med månsken över hustaken
i Valdemars udde,
står klockstapeln med tysta klockor.
Senare, skymtar andens hav i en havande
måne.
I god nattning småduggar glimmande flingor.
En kyrkas klockor klämtar och skänker kärlek
på recept.
En hand på mitt huvud, lär mig lita till min
intuition.
Morgondagen har tacksamhet tillgodo och
alla klockor klämtar så helgelselikt och
världen slår ut i blom.
Britt Gustavsson
2 december 2007
Nu syns den dager
nu syns den dager jag längtat efter
nu syns de sköna skyar
jag spanat efter
nu syns den frihet
jag fågelskadad sökt
min älskade kvinna
som i kommande måne
är närmre och närmre
läppar vill mötas
allt oftare
jag tackar Dig
himmelens Gud
för allt som ger kärleken
förtur
för allt som ger anden
frihet
låt min kropp min själ min ande
vara helgad och präglad
för himmelens evighet
amen
först då
i slutets sköna bön
och fridens härliga hem
Lennart