tillbaka till Index
Dagens dikt 1 Dagens dikt 2 Dagens dikt 3 Dagens dikt 4
31 januari 2008
I Guds famn
Det finns hundratusende stjärnor,
Gud känner varendaste en,
precis som han känner var fjäril
var blomma, var strå, varje sten.
Det finns ingen stjärna och blomma,
som Gud inte kallar vid namn.
Det finns inget barn i all världen,
som inte får rum i hans famn.
Britt G Hallqvist
30 januari 2008
Jag skall göra en resa av
långväga slag
Jag ska göra en resa av långväga slag
men jag har ingen aning om avresedag
och jag vet inte ens vilket år,
kanske flera kan tänka detsamma som jag:
Den där resan, vart är det den går…?
Både släkten och vännerna lämnar jag då
och kan hända nån fäller en tår eller två
för sin egen bedrövelses skull.
Stackars alla som tror deras resa ska gå
bara rakt ner i sand eller mull!
Alla kära små ting som jag äger och har
ska den dan jag reser blir lämnade kvar,
kanske sprids dom som höstlöv omkring.
Ja det slår mej ibland att man samlar och spar
men kan inte ta med sej någonting…..
Jag ska göra en resa av långväga slag
men av gullvivesläkt är åtminstone jag
som kan le fast min sommar är kort,
och kusin med fjäril det är jag den dag
som jag lycklig och fri flyger bort…..
Atle Burman
ur "En aning av evighet"
29 januari 2008
Livets sång
Gryningen höjer sig försynt.
Dimman lägger sitt duntäcke runt våtmark
och boning.
Stillar ångest och oro.
Morgonrodnaden stiger med styrka.
Värmens helande händer lär oss förstå
att inte försvåra det enkla.
Lekens och älskandets knoppar
vaknar till liv.
Solen flödar i hela sin kunskaps klarhet.
Nytt gemensamt liv, slår ut, i sin absoluta
omfattning.
Ursprunget, frammanat i
Kärlekens ljus.
Britt Gustavsson
ur "Slutstriden och Uppenbarelsen"
28 januari 2008
Han lyfte mig...
Han lyfte mig ur det förvirrat slappa
och strök mitt hår tills det blev ångervitt.
Jag lade pannan mot hans sträva kappa
och allt blev längtanslöst och skrämselfritt.
Jag mötte Gud en afton i min trappa
Och efteråt fanns inget som var mitt.
Gulli Lundström
27 januari 2008
Eken
Det känns så konstigt att tänka
att mitt liv en dag ska ta slut
att den stund jag vandrar på jorden
är en blink, högst en kort minut.
De nätter jag gått med min undran
och dansat den ängsliges vals
betyder för universum
förmodligen ingenting alls.
Det känns så konstigt att tänka
att mitt liv en dag ska ta slut
till den tysta majoriteten
förpassas jag resolut.
Alltför kort är vår stund i livet
men kära, vår kärlek består
våra namn har jag ristat i eken
den lever i minst tusen år.
Lasse Berghagen
26 januari 2008
Musik i natten
Mjuka toner strömmar.
Klaviaturen rörs av heliga
konstnärshänder.
Tonerna fyller mig helt.
De bär mig och ger mig ro.
I drömmen ser jag händer,
varligt smeka fram
himmelska klanger.
Gud behöver inga noter.
Emilie
25 januari 2008
Dyrbara Ord
Det finns ett dyrbart Ord,
Det från hans mun gått ut.
I solljusa dagar finns det lysande,
I nätternas mörker, till tröst.
Det finns ett dyrbart Ord,
På vilket jag förtröstar.
Hans nåd är alltid ny,
Även om törnen vill sarga mig.
Det finns ett dyrbart Ord,
Vila i Mästarens famn.
Det finns ett dyrbart Ord,
Som för mig är mer än nog.
Grå tristess är borta,
Dagarna är fyllda av glädje
för ur hans mun har kärleksord
gått ut.
**Maria**
24 januari 2008
Som sol i skog
som sol i skog
bryter sina vita spjut
mot stammar åsar
och tjärn
jag ville Guds ljus
skulle reflekteras från
min själ
till andra själar
i mitt livs
gammelskog
och dagbräckningen skulle nå
dem alla
de unga björkarna
de små slyen
de vitnade stammarnas
spruckna näverhud
de yviga granarnas
trängande armbågar
och enarnas rigida
barrfrisyrer
jag ville jag vore
ett ljus som lyste
över allt lidande
över alla mörka sinnen
över alla bittra minnen
över
fiende och vän
över alla
igen och igen
ge mig ljusets halogena
sken över vägen jag reser
mitt mörker
kan bli andras ljus
jag vaknar ändå ur det
i ljusets rike
Lennart
23 januari 2008
Klagan över kölden
Skall aldrig vintern taga slut?
Kom ljuva sol, igen,
om du har strålar än,
och driv all köld ifrån oss ut!
Låt källors sorl och fåglars sång
få lätta min förtret,
att ej min enslighet
må bli för lång!
Men tänk, om ock din värma dreve bort
ett hjärtas köld och is,
hur då vår årstid skulle vara kort
och som ett paradis!
Olof von Dahlin (1708-1763)
ur "Dikter att minnas"
22 januari 2008
Bönen
Till vem kan jag tala?
Till dig, som icke är här
och dock närvarande.
Dig som utan att röra vid mig
fattar min hand.
Dig som leder mig
där ögat ej ser. Till dig
jag viskar i mörkret.
Ragnar Thoursie
ur "Kråkorna skrattar"
21 januari 2008
Stilla promenad
Jag är aldrig ensam
det förstår jag nu
i dina händer syns såren
de kom till, för mig
jag är bara människa,
men vill vara det med dig
nu går jag hand i hand,
med honom som bär
Fredrik Stillesjö
20 januari 2008
Vart går du
Allt det du äger är värdefullt.
Och allt det du äger tycker du om,
Men det är faktiskt sant att du
inget kan ta med dig då du går.
Vart går du då?
Och vart vill du?
Spara inga skatter på jorden,
Utan spara dem i himmelen
Där får du en evig skatt.
¤Maria¤
19 januari 2008
Jag är inte dold
jag är inte dold
för Herren
jag finns i Hans blick
i Hans bok
bland människorna
märks jag inte
men i Guds ande
är jag en önskad del
ingen kan se en stormby
men känna den
ingen kan se
en ande
men känna den
ingen kan se
Gud
men Han ser oss alla
ingen kan överleva
sitt jordeliv
men
flytten till himlen
önskar vi nog
*
sen vi dog
har vår salighet
öppnat alla portar
för anden i Gud
*
jag är inte dold
för Jesus
Han ler emot mig
Lennart
18 januari 2008
Jag tänker på livet, det
eviga livet
Jag tänker på livet, det eviga livet
men ord är så nötta och tomma
och med osynlig skrift står det bättre beskrivet
till exempel i sommarens blomma
ja bevisen kan ses både vintrar och vårar
av ögon som längtans och saknadens tårar
har givit det särskilda seende
som kan ana Guds eget leende
Ja, jag tänker på livet, det eviga livet
och stannar så lätt inför döden
men med golgatakorset förlängs perspektivet
och jag ser alla levande flöden
från kärlekens källa som skådats av ingen
där blir jag befriad från tyngden av tingen
och föds i ett underbart skeende,
jag går in i Guds eget leende
Atle Burman
ur "En aning av evighet"
17 januari 2008
Livsbåten
Snart är du död och vet ej att du glider
på livets båt bort mot de andra landen
där morgon väntar dig på dolda stränder.
Oroas ej. Räds ej uppbrottstimman.
En vänlig hand lugnt ordnar båtens segel
som för dig bort från kvällens land till dagens.
Gå utan ängslan ner i strandens tystnad,
den mjuka stigen genom skymningsgräset.
Pär Lagerkvist
ur "Dikter att minnas"
16 januari 2008
De enkla tecknen
Det blev så enkla tecken
som måttet höll till slut
att vandra vid i markerna
när sommarn brunnit ut.
En koltrast prasslar bland löven
under alarna vid ån.
Det är så enkla tecken
som det lyser glädje från.
En blommande sky och frylets
små tuvor av ludna strån
gör vandringen god i skogarna
med ljus liksom hemifrån.
En gärdsmygs beslut att stanna
på vinterns nakna kvist -
det är de enkla tecknen
som håller måttet till sist.
Olle Svensson
ur Dikter i urval
15 januari 2008
Ljuvast
Ljuvast i det tysta, tomma
möter själen Gud.
Ökenensam står en blomma
klädd i silverskrud.
Djupt i jorden glimmar skatten,
som är himmelsk nåd.
Klarast i den mörka natten
skönjs Guds dolda råd.
Ragnar Eklund
ur "När det skymmer" (1979)
14 januari 2008
Oskrivna tankar
Oskrivna tankar är
som tystnaden
Obeständiga
som solskensgatan över sjön
Flyktiga
som skyars färd över himlen
Så länge tankarna
inte är formade i ord
är de oförbrända
och kommer igen
i ny skepnad
Elise Kulla
ur "Trådar över vatten"
13 januari 2008
Till en som älskar molnen
Såsom du älskar jag molnen -
molnen som går fram och tillbaka,
drivna av vinden,
som våra liv också
är drivna av vinden.
Moln som är ensamhet.
Moln som är gemenskap.
Tunga moln som vill lämna lasten,
såsom vi vill lämna ibland.
Skira moln som seglar i solen,
som våra drömmar alltid
seglar i solen.
All vår lycka i livet
kan ingen ana,
ingen kan fånga och hålla den kvar.
Den seglar som molnen.
Att segla är nödvändigt.
Såsom du älskar jag molnen,
molnen som finns och förändras -
och plötsligen
inte finns.
Ebba Lindqvist
ur "Dikter att minnas"
12 januari 2008
Aftonsång
När skymningen kommer
och skuggorna sakta förlängs
då närmar sej dagen en sällsam port,
där allt blir så stilla, så underligt stort.
Då skingras töcknen en stund
och de ögon som ser bortom ting och tid
skall ana en värld av okänd frid.
Och hjärtat som tror på sitt drömda land
skall känna närheten av den hand
som bjuder till aftonens vila.
Så tystnar till slut alla orden,
så stillnar oro och ljud,
och fjärran är den korta dagen på jorden
och nära, så ofattbart nära är Gud.
Nu skymningen kommer och natten är nära,
men morgonens stjärna har skrivit sin lag
om ljuset som bär genom mörker och natt
till morgon och gryende dag.
Atle Burman
ur "En aning av evighet"
11 januari 2008
Ett barn frågar sin pappa:
När började evigheten?
Tyst såg fadern på sitt barn.
Vad svarar man på sånt!
Det var en tanke han aldrig tänkt,
en fråga han aldrig ställt...
Så mötte han barnets blick
och såg en glimt i dess ögon.
Han log och svarade sitt barn:
Evigheten har alltid funnits,
den tar aldrig nånsin slut
och du bär den i ditt hjärta.
Barnet tog sin pappas hand
och tänkte att så är det, pappa vet.
Emilie
ur "En pärla i hans hand"
10 januari 2008
En väns död
Jag minns att det ovanliga med döden
var borta den dagen, då han dog.
Jag satt och läste en bok. Och så
lade jag boken ifrån mig, och gick in.
Där satt de i stillhet vid hans bädd
och skymningen rörde vid fönsterbrädet.
Och när jag stod där, var det en ensam
röst som sa: "Nu upphör han att andas."
Och då, just då var det döden som kom.
Sebastian Lybeck
ur "Dikter att minnas"
9 januari 2008
I gräset
Icke jäkta, icke grubbla,
endast spegla med barnstor blick
himlens blåa skimmerbubbla
och varje slocknande ögonblick.
Icke längre hjärnan pina
med brännande tankars lyckojakt,
endast låta dagen skina
och böja sig för dess ljusa makt.
Kanske skall man icke tigga
lyckan om gunst med bön eller knot?
Kanske skall man bara ligga
stilla på marken och taga emot?
Erik Lindorm
ur "Dikter att minnas"
8 januari 2008
Än har jag rymd
Än har jag rymd att sträcka mig mot
och hav att luta mig över.
Än har jag inom mig en backe med gräs
högt nog att sluta sig över
mitt hjärtas ensamhet -
än har jag allt jag behöver
för att härda ut.
Och den dag jag är trött
och vill luta mig ner -
än längre ner -
skall gräset växa och växa alltmer
och sluta sig tätare över
den frid som mitt hjärta behöver.
Olle Svensson
"Dikter i urval" 1963
7 januari 2008
Trossången
Jag ber till min Gud och Han lyssnar
Ger mig det jag behöver och har
överseende med mitt oförstånd.
Förlåter mina erkända misstag och läker
mitt förkrossade hjärta. För mina osedda
syner, öppnar Han mina ögon.
Min Gud älskar sanningen. Verkligheten
är ibland oskön, men trots allt, liksom
Han, äkta och sann.
Min Gud ber änglarna sjunga och
vaka över mig.
Han förlöser mina instängda tårar,
tvår mig från bitterhet och återger mig
till livet.
Min Gud lockar och ber mig våga leva.
Han älskar och vill ha hela mig,
med fel och brister, i öppen sanning.
Allt vill Han ge, om jag vill.
Britt
ur "Slutstriden och Uppenbarelsen" 2007
6 januari 2008
Du måste ha kärlek
Du måste ha kärlek till varje pris
om inte du skall försmäkta!...
Du går genom världen på tiggarvis
med armarna framåtsträckta.
Du får kanske intet -
då dör din själ -
du får kanske bara litet -
då vandrar du vidare likaväl,
beslutsamt och sammanbitet.
Du får kanske mycket -
då smälter din is,
då töar din mylla i vårens dis,
då blommar ditt knoppande paradis,
det gömda och oupptäckta.
Mitt barn, jag är gammal
och ganska vis,
min visdom är nyttig
som dryck och spis:
du måste ha kärlek till varje pris,
om inte du skall försmäkta!
Anna Greta Wide
5 januari 2008
När Du rör...
När Du rör mitt hjärta
skälver det av glädje.
När Du rör min själ
sjunger den av lycka.
När Du rör min kind
är det som vindens smek.
När Du torkar min tår
en helig kyss det är.
När Du viskar mitt namn
känner jag Din röst.
Emilie
ur "En pärla i hans hand"
4 januari 2008
Så går min korta dag
Så går min korta dag mot aftonen till slut,
men natten blir ej längre ett mörker som förut.
Ty Någon jag har mött osynlig hos mej är.
Hur natten än förmörkas skall ljuset råda där.
Han rör vid natt och dag, och varje stund blir ny.
Han rör vid själva livet och döden måste fly.
Så går min korta dag mot aftonen till slut.,
men ljus blir morgondagen som ingen dag förut.
Atle Burman
ur "En aning av evighet" 1998
3 januari 2008
Grip stunden
Grip stunden
håll den kvar
om du kan.
Linda in den,
göm den.
Vad du än gör
så är den i nästa stund
förfluten tid
seglande i rymden
speglande sig
i din fantasi.
Elise Kulla
ur "Trådar över vatten" 1993
2 januari 2008
Öppningssången
Genom livet vandrar jag, med min hand i Din.
Drunknar i Dig som är Kärleken.
Hjälplösa står vi inför naturkatastrofer, krig,
svält och terrordåd.
Kanske allt ändå har en mening? Det är ju detta
som det skrivits om!
I den tid som Du befaller, brister alla galler.
Ett ögonblick av kaos och sedan är allting stilla.
Men bara under någon sekund. Sedan vaknar
Livet och alla börjar förstå.
Att nu har det hänt, det vi väntat så länge på!
Det är nu Alltet börjar!
Det är nu vi ser och förstår hur allting Är.
Livlig aktivitet i salighet.
Ingen ondska existerar mer. Enbart Kärleken
och dess innebörd.
Britt Gustavsson
1 januari 2008
Nyårsklockan
Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö,
det gamla året lägger sig att dö...
Ring själaringning över land och vatten!
Ring in det nya och ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.
Ring våra tankar ut ur sorgens häkten,
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.
Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tysnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.
Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, avundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt,
och ring till seger mänsklighetens fanor.
Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in den tusenåra fredens rike!
Ur "Nyårsklockan" av
Alfred Tennysson 1850