Det är inte så att Jesus återfötts och på nytt går runt på egna ben och förkunnar och gör under. Hans döda kropp försvann under som man säger "mystiska omständigheter" och vakterna utanför graven hade inte kunnat ingripa, utan själva slagits till marken av något övernaturligt, liksom stenen för ingången vräkts undan. Man har anledning tro att det var en samstämmighet mellan rent gudsingripande i andevärlden och lärjungars och/eller andra personers uppdrag från Gud att rädda undan Jesu kropp och få honom begravd hemligen. I det sammanhanget är Josef av Arimatea ett uppmärksammat namn. Vad som faktiskt materiellt och andligt hände får vi aldrig säkert veta. Jesus var Messias, Guds son och skulle enligt egen utsago "på tredje dagen uppstå igen". Hur visade sig då det, om hans kropp var lagd i annan grav?! ...Hans ande hade i dödsögonblicket blivit fri och materialiserades, så att han kunde ses som den han varit el nästan som den han varit. Ex: örtagårdsmästaren som talade till Maria Magdalena, mannen som gick bredvid lärjungarna till Emmaus och kändes igen när han bröt kvällsvardens bröd - och då försvann. Det mest kända är när han som materialiserad ande kom in genom den låsta synagogedörren och visade sig för sina lärjungar på den dag vi kallar första pingstdagen - då när Tomas, som ville ha bevis mer än andra och kallades Tvivlaren, bad att få känna på såren i Jesu händer och sticka sin hand där soldatsvärdet stuckits in i ett dödande hugg på Golgata - varefter Jesus återigen försvann genom lykta dörrar och lämnade alldeles överväldigade glada lärjungar kvar att dra samman folk att lyssna på vad som hänt och då varje människa i församlingen/publiken kände igen sin egen dialekt, sitt eget språk. Allt detta märkliga som vi kallar materialisering syns inte för vem som helst, utan det blir en tredimensionell bild i de betraktares ögon som enligt Gud SKA se och en röst i de öron som SKA höra. Uppståndelsen, när man såg honom som Jesus i mantelskrud lyftas upp på skyarna var det slutliga beviset, vilket just hade hänt på tredje dagen efter korsdöden. Efter det har han visat sig för människor i alla tider, men på olika sätt och utan att alltid kunna kännas igen som den Jesus som en gång var mannen Jesus från Nasaret. Han blev nämligen himmelens Gud för oss människor, så att vi har en personifierad Gud. Gud är inte Jesus, men Jesus är Gud. Till Jesus kan vi vända oss alltid och lika gärna till Gud, det är ändå samma mottagare av våra böner och vår tro.

Jesus lever! En sann verklighet är detta för alla som vill tro och älska den som andligen lever hos varje människa som vill ha Honom i sitt liv. Han föddes som den förutspådde Messias, som Jesus Kristus, Guds son, bekräftat i dopet i Jordanfloden. Hans uppväxt var inget märkligt med. Men när den stunden var inne då Gud behövde Honom att fullfölja sitt uppdrag på jorden, hade han ännu inte blivit äldre än 30 år. Hans vidare tid på jorden var cirka 3 år. Men efter sin död är hans liv evigt, liksom alla som tror på Jesus får ett evigt liv. Se Joh. 3:16-18: " Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn."

"är redan dömd" låter hårt. Varför? Jo, hela Guds mening med mänskligheten är att den av eget val ska välja sitt livs inriktning och ger därför var och en i hela världen den chans och de möjligheter som för var och en kan stå till buds för att förstå och ta till sig vem Gud är, vem Jesus är och varför Jesus levde, gjorde under och dog. Nämligen: för våra synders skull - dem tog han på sig.

Om en människa i livet får en chans att ta ställning - det gäller strängt taget alla - så har de den för sin egen anställning rätta möjligheten att välja: om de ser mera till karriär och lustar och det sammanfattade livet här på jorden och inte bryr sig om att be om Guds beskydd eller Jesu närvaro - istället avvisar honom - så är de "redan dömda". Till vad? Jag säger: Inte ett liv i helvetet - det finns enbart i jordelivet, men till att få det som de vill, avsluta livet o förbli borta - medan de som väljer Jesus får ett fortsatt evigt liv med honom i himmelen. Den visionen når - tyvärr, av olika anledningar - inte alla. Därför kan Jesus/Gud i sin allsyn se och förstå och även i dödsrikets absoluta närhet ge den möjlighet som för dem till förlåtelsens land: Guds himmel. Det går som ett absolut budskap genom hela Jesu bergspredikan och övriga ord och handlingar, att ingen enda människa på jorden undgår hans uppvaktning och dragning till att bli hans.

Att Jesus lever är inte svårt att ta till sig, bara man ser det under som skedde när Han blev ande i Guds ande och har möjlighet att uppsöka varje människas själ. Det finns faktiskt ingen som helt undgår Gud, trots motstånd. Gud/Jesus gör vad som ska göras för varje människa i den människans genetiska, ärvda, miljöpåverkade zon. Han kan nå oss alla. Jag vet att Han lever, rent personligt vet jag det, men det finns en hemlig pakt mellan Jesus o mig, som än så länge inte tillåter mig ge klara besked om hur jag vet det.

En gång ska det uppenbaras, hur oerhört nära denna andliga förlösning funnits och hur det är med den andliga överbyggnad som alltid funnits hos människor sedan de började kallas människor o Skapelsens krona.

Det som skiljer oss från däggdjuren är just detta med mänskliga specialiteter och andlig dimension - sådan som gör oss både intelligentare, känsligare och mottagliga för Guds vilja och Hans ord inom oss. Han handlar inte rationellt utan irrationellt och har var och en av oss i sin abslouta och totala kunskap. Han möter oss i så olika lägen och tider av livet att det aldrig går att se ett faktiskt mönster.

Jag har upplevt Jesus och har Honom som min andes övervakare och företalare, som min känslas yttersta intuition och som min kropps läkare och mina nervers klarmedel.

Om Jesus inte funnes i mitt liv vore livet helt meningslöst. Det är tack vare Honom och Hans fullständiga övertagande av mitt liv som jag kan känna glädje över att vara den jag nu är och den som är Jesu lärjunge intill döden. Vore inte Han den som styr mitt liv, vore jag en vilsen själ utan riktning och mål. Jag har kärlek att bemöta Jesus med. Det är basen, stadgan och livet i mitt umgänge med Jesus.

Jesus är det namn vi givit den gudsande som kan allt om människan och hennes liv. Han är den som ingjuter i oss det som är rätt, rent och andetillvänt i våra liv. Han har sin ande med oss hela tiden och är den ende i vårt liv som vet allt om oss, våra förutsättningar, vår framtid och hur vi svarar på Hans inbjudan till ett fortsatt liv i himmelriket. Han vet om vi väljer att överlämna oss åt Honom eller ej. Han vet om vi kommer att motarbeta Honom. Han vet allt. Det är just i det sammanhanget viktigt att veta att Han redan vid vår födsel vet allt och är Han då klar över att vi aldrig, trots Hans insatser, blir Hans, så bryr Han sig helt enkelt inte om oss. Han gör sina insatser men vet hela tiden att de är utan verkan. Om Han däremot vet att vi inför sista sucken blir Hans, så ger Han oss just det som den sist anställde i vingården får - samma lön.

Jesus lever. Ja. Han är mera aktiv än nånsin och det är bara att förstå att det Han vill och uppmanar till är just att ge oss själva och andra hjälp till evigt liv efter döden - som i sin tur då bara är en enkel tröskel att glida över.

Inte längtar jag efter döden. Jag längtar efter att få komma in i det rum som är berett för mig på andra sidan dödströskeln.

Jag har många bevis på att Jesus lever. Bevisen kan inte juridiskt hålla, men när man själv upplever dessa övertygande händelser är det för en själv bevis.

En gång i det militära - i första inryckningen - upplevde jag Hans närhet. Jag och två plutonkompisar skulle en regnig natt dra telefonledning i Almarskogen intill Karlstad. Det betydde stt en man gick först med en kabelrulle på ryggen och en efter honom (jag) som hade en lång stång med V-fång för att lägga kabeln rätt i träd o annan vegetation. Bakom mig gick den som hade en RA100 och en telefon att sätta på plats när det var dags. Om man nu räknar med mörkret, regnet och vår ganska högljudda kommunikation, så förstår man lätt att Jesu röst inte skulle höras särskilt bra - den uppfattningen har man - men rätt som det var hörde jag tydligt o klart:"Lennart". Jag förstod inte först o gick vidare. Sen kom ett starkare "Lennart!" Jag bad kompisarna stanna upp och så sa jag som det var: jag är tilltalad inifrån. Det verkar som om en fara är nära.

Kompisarna försökte skämta bort det, men ganska lamt, för vi var trötta, blöta och litet vilse. Jag sa: Lägg ner utrustningen grabbar! Så smög vi framåt o hörde samtidigt ett brus som inte borde höra till sammanhanget. När vi tände våra ganska svaga strålkastare såg vi att det var en mycket stor brant ner emot Klarälven och den var just där vattenfattig. Hade vi gått vidare hade vi ramlat ner minst två av oss. Jesus var nära och genom mig fick vi räddning.

Detta är bara ett av mina många personliga bevis på hans närvaro.

Jag vill att du ska förstå att det finns en andlig överbyggnad för var och en av oss. Ingen blir utsatt för orättvisa. Jesus vet från början vad som gäller var o en av oss i hela det kommande livet. Ser Han att han ingenting kan göra åt en vilja som strävar åt annat håll, går Han helt enkelt åt sidan. Han vet det redan vid Din födelse. Han vet om Du ska ha Honom nära eller ej. Inget rubbar på det som en gång är bestämt för var o en av oss. Hur stämmer det med orden om att vi alla har en chans? Enbart genom att förstå att Jesus verkligen hos var och en av oss gör just det Han ska för att få oss över till hans sida av livet - den som sträcker sig längre än det jordiska - går vidare i evighet. Och - mkt viktigt: att han kan o vill uppsöka oss även efter döden - när allting visar att vi kommit fel utan egen förskyllan.