Det som verkar överskugga allt under fastan och påsken i kyrkans förkunnelse är koncentrationen till Jesu lidande under den s k långfredagen. Man har faktisk mindre satsning och ambition på det som är viktigast av allt: att Jesus uppstod igen från de döda på påskdagens morgon. Visst är det många detaljer som skymmer sikten för både hur det gick till och vad man gjort med kroppen som ju faktiskt fanns där, hur stenen kunde vara bortvältrad och hur det kunde komma sig att vakterna slagits av skräck och försvunnit från sina bevakningsuppdrag. Men vad det handlar om, både fysiskt och andligt är egentligen enligt mig själv och mina tankar o känslor inte svårt att förstå.

Jesus hade sina lärjungar och andra utanför kretsen som både trodde på och älskade honom såsom varande Messias Guds son. De hade ordnat en hemlig gravplats för Jesus och tog inte till våld för att få ut kroppen från gravrummet utan Guds härliga assistans iform av bländande ljus, styrka åt de som skulle välta undan stenen och ett program som alla följde vad beträffade förflyttning av Jesu kropp. (Läs om Josef från Arimatea). Detta vad gäller just kroppen, den fysiskt döda kroppen (eller kliniskt... om man ska vara noga). Men Jesu ande var nu i Gud och Han liksom Gud själv förut kunde uppträda i materialiserad form, som en människa ses av en människa. Exemplen radar upp sig. Magdalenas möte med örtagårdsmästaren och hennes starka förnimmelse - innan han försvann ur hennes åsyn - att det var Jesus, som till henne sagt att Han är icke här, Han är uppstånden. Så har vi Emmausvandringen med främlingen som vid aftonens brödsbrytelse visade igenkända gester av Jesus och som försvann ur deras åsyn innan de riktigt helt fattat. Därefter Jesus som med sin synliga kropp har kommit in genom den låsta dörren i synagogan och visat sig för lärjungarna i pingst. Då när Tomas, den tvivlande, t o m kunde övertygas genom att Jesus gav honom en känsla av fysisk beröring när han ville se och känna såren efter korsfästelsen och svärdssticket. Senare kommer också den uppenbarelse Saulus från Tarsus får i Damaskus, då han bländad av ljus och i ett oförklarligt tillstånd hör rösten ovanifrån som säger. "Saul Saul varför förföljer Du mig?!" Sen hans blindhet, som nog inte var fysisk utan psykisk och gjorde honom blockerad - han hade ju varit den flitigaste förföljaren av Jesus o hans lärjungar och de kristna. Sen efter den tid Gud bestämt kom alltså den utvalde från Raka gatan till honom och bad och lade handen på honom och då "gick ljuset upp för honom", det föll likasom fjäll från hans ögon och han såg vem, vad och varför.

Nog uppstod Jesus i det andliga riket som den som skulle överta Guds roll hos oss, personifiera Gud och vara oss människor närmre genom att veta hur livet på jorden är och praktiskt och känslomässigt upplevt det, med allt vad det betyder av sorg, elände, smärta, glädje och lycka.

Så kom då Hans himmelsfärd, vilken de utvalda av Gud anställts att se inuti sina ögon som en direkt lyftning av kroppen på skyarna. Det är så Gud kan göra - ge oss bilder - och ibland är inte alla de närvarande alls medgivna denna bild och blir då motsägelsetalande.

Det som skedde på platsen som kallades Golgata var en Seger för Himmelen och en möjlighet för alla människor, i alla religioner, i alla konfessioner, i alla raser, i alla åldrar och i alla olika genetiska anställningar att nå frälsning och därmed ett liv i himmelsk salighet efter döden. "Du död, var är Din udd?" Döden saknar udd. Det finns bara två slut: evigt ovetande eller evigt liv hos Gud!. Det var det Jesus ordnade för oss på Guds uppdrag. Han vred nycklarna ur Dödens hand och lät den processen bli en låg tröskel in i himmelriket, eller en passage in i ovetandet, som före en födsel. Vi själva som människor bestämmer. Inte Gud, men Han vill att vi alla ska komma till Honom och ger alla lika förutsättningar att nå dit.

Helvetet? Det är en jordisk företeelse. Människolivet är fullt av lidanden, psykoser, misslyckanden, besvikelser och depressioner. I himmelen fälls inga tårar. I tomheten som drabbar de otroende finns inget alls. Att missa Gud och tron på Honom är att missa ett OERHÖRT o UNDERBART bonus: evigt liv i salighet.