andeoliv tro och otro
Tro och tvivel
"Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfätdighetens pansar och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred. Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den Ondes alla brinnande pilar att slockna, och grip frälsningens svärd, som är Guds ord. Gör det under åkallan och bön, och be i er ande varje stund. (Efesierbrevet 6:13 - 18)
Att tro är att förlita sig på, att ta för givet mer än att ta för troligt. I vardagslivet använder vi ofta frasen "Ja jag tror det." Där är det inte svårt att tro, gissa eller anta.
Att tro på Gud är också ofta sagt som en fras: Jag tror på Gud - /men tillägget kan komma/ - men inte på Jesus. Det finns något eller någon, en högre makt, det kan jag tro, det böjer jag mig för utan att veta eller utforska;
Men aktiv tro på Gud innebär lärjungaskap, att man överlämnat sin själ, sitt handlande, sin inriktning och vilja helt i linje med Guds, eller med den gudsandes som finns i oss. Att då kämpa trons goda kamp kan vara , som förr och alltjämt i vissa sammanhang - farligt för ens kropp och människoliv, men den rustning vi har är inte krigisk, inte ett skydd mot krypskytte och massanfall från onda, illvilliga människor, Vi har bönen och Guds löfte att lita till och det ska ge framgång för Guds rike nu och i efterkommande led.
Det är inte martyrskap som här förespråkas, utan ett förhållningssätt, t ex att med trons sköld kunna ta emot vilka elaka och vassa pilar som helst och med sanningen som bälte hålla rustningen kvar och veta vem man är och vad man vill.
Är då tvivel förbjudet för en kristen? Får man inte ifrågasätta ens? Jo, tvivel är myntets andra sida och det kommer ofta upp. Man kan inte kasta tärning angående skeende och utslag av olika insatser, men den som trots tvivel kan vila i Herrens kraftgivande fält av sanning, kärlek och trygghet, kan snart få tvivlets skugga att skingras. Skuggan är alltid människans följeslagare, där ljuset finns. Den skuggan blir man i bästa fall vän med. Om man ska kunna tro måste man kunna tvivla. Är otro och tvivel samma sak. Kanske lite hårdrageri, men jag anser att otro är mot Gud och tvivel mera som ett barns uppror eller truliga frågor till Honom.
Var och en som tror ska finna sanningen och hamna i sanningens rike efter den kamp som utkämpas i prövningarnas skuggdal. Terrängen kommer alltid här i livet att vara ojämn. man snubblar och tar snedsteg. Ibland har man i trots t o m viljan till det. Men Gud förlåter och Han ger kraft inför nästa prövning och nästa.
Medmänniska! Tvivla inte på Gud! Tvivla inte på dig själv! Tvivla inte på mig som skriver detta. Ta hand om dig och öppna hjärtat för den som stått någonstans i skuggorna och väntat att få komma in i ditt hjärta, lysa upp det, möblera om med ditt medgivande, fräscha upp ditt liv, göra dig till en av sina lärjungar i en i övrigt ganska andefattig och sekulariserad värld.
 Joh. 12 44-50
|